Min man är inte bara den snällaste och bästa, han är organiserad också. När andra klagar på att de alltid får vänta på sina slöa män förstår jag inte vad de talar om. Hos oss är det alltid Fredrik som säger till när vi borde göra oss i ordning. Om jag skulle lyssna alltid och inte bara ibland skulle vi troligtvis alltid komma i god tid.

Just för att han besitter denna egenskap i betydligt högre grad än jag själv blir jag alldeles förundrad när han någon gång gör något okaraktäristiskt. Som i går när han inte slängde ett mjölkpaket i roskis utan lät det stå på diskbänken. Jag säger:
– Det är väl bara för att du var så akuthungrig som mjölkpaketet är där och inte i roskisen?
– Mmm, men det är väl inte alltid min uppgift att slänga allt?
– Nej, men den som gör slut på något ska ju nog slänga det.
Och nu kommer det…
– Är det så?

Visst är det så? Visst har ALLA ALLTID en sådan regel? Visst har han helt galet fel om han tycker att det ens går att diskutera?