Egentligen avskyr jag att flytta så innerligt att jag kan tänka mig att bo kvar i sunkiga lägenheter i åratal för att slippa det. Det är så äckligt. Varifrån kommer alla saker? Vad är alla saker? Allt som inte är kökssaker, böcker och kläder känns som obehagligt lösöre. Usch.
I dag är det dags och jag är vid oförskämt gott mod. Kanske jag har förlorat all respekt för dylika projekt. Eller så är det bara det att flytt i egen takt en kort bit bort inte är så ruskigt. Jag undrar om vi någonsin igen kommer att ha en så här harmonisk flytt.
Och visst är det lite skönt att få kasta bort/donera till Uffen och bli en lite lättare människa i nya hemmet?