Varje morgon på väg till sommarjobbet kände jag mig töntig. För att jag cyklade utan hjälm. Ungefär halvvägs in i sommaren köpte jag en hjälm, men var för sen i starten varje sommarjobbsmorgon för att hinna plocka den ur förpackningen och justera remmar. Så det blev töntfeelis varje morgon.

Just hann jag med förpackningar och remmar. Så jag tog Ingrid med mig på det som skulle bli en töntfri cykeltur till sommarjobbet.

Det blev en flopp. Av två orsaker.

1. Jag har under många hjälmfria år lyckats glömma hur jag ser ut i cykelhjälm. Hur skulle man kunna undvika töntighetskänslan iklädd en dylik?

2. Motvinden var för stark. Mina jeans var för tajta. Cykeldäcken var för tomma. Vi (läs: jag) orkade bara halvvägs.

Flopp.