Jag kände mig lite tuff i min t-shirt i morse tills Ingrid förtjust pekar på örnen och med bebisröst piper:
– Å , en liten liten fågel!
Sådant håller en ödmjuk.
Jag kände mig lite tuff i min t-shirt i morse tills Ingrid förtjust pekar på örnen och med bebisröst piper:
– Å , en liten liten fågel!
Sådant håller en ödmjuk.
Nästan för lycklig 
Hade du den där t-skjortan på på konfirmationskalaset?P.s. Det där du minns som din aftonbön är faktiskt MIN bön. Men jag har pratat om den mycket, så du kanske minns den som din. Men det är min. Bevis 1: Jag minns fortsättningen utantill. Bevis 2: Den kom till efter en längre mardrömsperiod som jag minns mycket väl och ingående. Puss!
Jo, förstås. För just så där klär man ju sig på konfirmationskalas.
Nej. Jag hade en värdig festklänning i ljusgrön färg.
På tal om bönen så var det faktiskt min bön också. Jag tror att det kanske var allas bön. Och då undrar jag om inte oddsen är högre att du ärvde bönen av mig än att jag ärvde den av dig. Inte för att jag skulle ha överträffat dig i andlig vishet utan helt enkelt för att jag överträffade dig i ålder och viktklass.
P.s. Det där var alltså min kommentar.
Du har världens sötaste dotter. Jag saknar henne otroligt mycket och hennes gulliga ord, det är ett faktum.
Vilken fin kommentar! Hon är ju nog väldigt förtjust i dig också! Liksom jag!