Före jag avslutar denna dag vill jag komma med en fördom från min egen horisont. Fördomen lyder:
Det är okej att kritisera kristen tro och att förlöjliga kristna människor. Det anses vara intellektuellt och socialt accepterat medan kritik av väldigt många andra ideologier eller religioner och förlöjligandet av de flesta andra människor anses vara grymt, förenklat och okunnigt.
Sant eller falskt?
Nästan för lycklig 
Sant!
Varför?
Jag tänker så här: ju längre bort ett fenomen är (t.ex. en religion eller trosinriktning) från en själv, desto lättare är det att förlöjliga, kritisera, håna o.s.v. Om man känner någon med en viss religion så blir det plötsligt väldigt mycket svårare att kasta ur sig sarkastiska och elaka kommentarer. När man har diskuterat med någon som tillhör, så förstår man deras logik. Därför vill jag gärna tro att en del av de människor som kritiserar och hånar kristna människor just är de som inte står någon kristen nära eller diskuterat med någon. Å andra sidan kanske kritiken ibland är motiverad (eftersom kristna människor ju faktiskt också bara är människor) och man kritiserar just för att man blivit sårad. Nu kanske jag inte alls svarade på din fråga?
Jo, du besvarar nog min fråga och jag tror att du har en poäng. Samtidigt upplever jag att det är mera tillåtet att kritisera kristendom än religioner som ligger längre bort, och då håller det ju inte riktigt. Och så undrar jag också om det finns finländska människor som faktiskt inte känner en kristen människa?
Sant!Tack för "Min tro"! Mycket tänkvärda och sanna saker med vackert språk.
Tack för de uppmuntrande orden! Serien kommer att fortsätta åtminstone en tid ännu.
Min fråga har inte direkt med det här inlägget att göra, men jag ställer den ändå här. Det handlar alltså om begreppen "kristen" och "troende". Alla som är kristna är ju inte troende och alla troende behöver väl nödvändigtvis inte vara kristna, eller hur? Det jag menar är att alltså största delen av Finlands befolkning är kristen, men inte nödvändigtvis troende. Ändå tenderar många troende kalla sig kristna och därmed avse att de t.ex. är aktiva i en församling och/eller upplever sig ha en personlig relation till Gud (väl?). Det gör termen kristen rätt laddad, trots att den egentligen inte borde vara det.Nu undrar jag om det här är medvetet eller inte? Och vad ska man i så fall kalla "vanliga" kristna, som inte uppfattar sig som särskilt troende?
Du har helt rätt. När man till exempel skriver en studentexamensuppsats i modersmål betyder ordet kristen just människa som tillhör den kristna kyrkan. Och precis som du säger så betyder det ju ingalunda att alla dem som officiellt kallas kristna verkligen tror på den kristna tron. Och, igen, precis som du säger sträcker sig ordet troende utanför kristendomen. Den rätta termen om en människa som tror på den kristna tron och tillhör den vore kanske "troende kristen" och en människa som inte tror men ändå hör till kyrkan för "hör till kyrkan". Samtidigt antar jag att man i mindre officiella sammanhang kan vara lite mera vårdslös med termerna. Dessutom är det ju få människor som hör till kyrkan men inte tror som aktivt kallar sig kristna. Men igen – du har helt rätt och behärskar terminologin.
håller med om att det kanske är mer accepterat att förlöjliga kristna än t.ex. katoliker. jag tycker att folk kräver en motivering om man kritiserar t.ex. katoliker eller muslimer, men kristna förlöjligas ofta utan någon som helst motivering.
Vad tror du att det beror på?
Hmm, knepigt det där. Jag upplever nämligen å andra sidan att jag som ateist inte får säga till mina kristna bekanta att Gud inte finns, medan de får predika om att han finns hur mycket som helst för mig. Jag måste gå på tårna för att nån kan bli sårad av att jag inte tror, vilket jag inte förstår. Är man stark i sin tro borde man väl inte bli sårad av att nån annan inte tror? Och då har jag alltså inte förlöjligat – bara uttryckt min åsikt på samma sätt som de uttryckt sin.
Jag tycker att du har en bra poäng där, med att tron borde tåla att andra inte tror. Du måste inte gå på tårna!!! Jag tycker också det är märkligt att man i vissa länder och religioner straffar folk med döden om de avsäger sig religionen. Lite mera tro på sin egen tros förmåga att hålla kvar folk borde man väl ändå ha?! Fortsätt diskutera och ställa frågor. Naturligtvis har du rätt att tro på ingenting och andra att tro på någonting.
angående "troende kristen", "troende" och "kristen". Tror du att det räcker med att vara kristen (dvs döpt) för att man skall vara Guds barn, eller måste man vara aktiv och förstå hela Jesus-grejen för att få komma till himlen?
Jag tror inte man måste förstå hela Jesus-grejen, men jag tror nog att han är ganska avgörande. Kristendomen lär ju att det är genom Jesus vi kan ha en relation till Gud, så utan honom blir det svårt. Och utan den där relationen tror jag också det blir svårt. Om vi inte vill vara med Gud nu, varför skulle vi vilja vara med honom sedan? MEN. Jag tror också att det inte är min sak att bestämma vilka som tror tillräckligt mycket eller på tillräckligt rätt sätt. Min sak är bara att uppmuntra människor att söka själva. Att uppriktigt söka svar på frågor.