Kristna människor lägger sitt öde i någon annans (=Guds) händer.

 

Bra fördom. Jag önskar att den vore sannare än den är. För mig betyder att lägga livet i Guds händer att jag försöker leva det liv som han har tänkt att jag ska leva. Det låter kanske skumt, men jag anser att det är det bästa tänkbara livet.

 

Om jag skulle lägga hela mitt öde i Guds händer skulle det innebära bland annat att jag böjde mig för hans vilja mera än för min egen. Det skulle betyda att jag skulle älska andra människor mera än mig själv. Att jag inte skulle tala skit om andra människor. Att jag skulle dela med mig av det jag har på ett helt annat sätt än jag gör nu. Att jag inte bara i teorin utan också i praktiken skulle anse att alla människor har samma värde och samma rättigheter. Att jag skulle finnas till för andra i högre grad än jag gör nu.

 

Tyvärr tyvärr tyvärr är jag ofta ganska dålig på att lägga mitt liv i Guds händer. Jag hoppas, av ovannämnda orsaker, att många andra kristna är mycket bättre på det.

 

Men att lägga sitt öde i Guds händer betyder ju också att på något plan släppa kontrollen över det egna livet. Och det gör jag egentligen ganska gärna. Och grejen är ju den, att det gör vi alla på något plan. Jag lägger mitt öde i Guds hand. Du lägger också ditt öde i någons eller någots hand. Kanske ditt öde läggs i ödets hand?

 

För sist och slutligen kan vi i ganska liten mån kontrollera många av de saker som verkligen avgör vårt öde. Visst, vi kan studera för att få en viss utbildning som möjliggör ett visst jobb. Vi kan ofta själva välja om vi vill ha barn och åtminstone ungefär hur många. Vi kan välja var i världen vi vill bo.

 

Men, det finns så otroligt många avgörande saker som vi inte kan styra över. Om du är med om en bilolycka nästa vecka som förlamar dig för resten av ditt liv kommer det att påverka ditt öde. Och den bilolyckan ligger ju inte i dina händer, så i vems händer ligger den då? Om du får en dödlig sjukdom ligger det också utanför dina händer. Om ditt barn föds med ett handikapp kommer det att påverka ditt öde, för att inte tala om barnets öde. I vems händer ligger det? Att jag är snart 27 år gammal och aldrig har behövt övernatta på sjukhus – i vems händer ligger det? Att alla i min familj är friska – i vems händer ligger det? Att jag varje dag får tänka att mitt jobb är det bästa som finns – i vems händer ligger det?

 

Jag tror att det ligger i Guds händer. Du kanske tror att det ligger i slumpens händer. Det gemensamma är att vi alla är utelämnade till ett liv där vi inte har den yttersta kontrollen. Det åtskiljande är att jag tror att en kärleksfull Gud har den yttersta kontrollen och att du i så fall tror att ett opersonligt slumpmässigt fenomen utan intressen i dig och ditt liv har den yttersta kontrollen.