Det finns bra och dåliga saker med varje utvecklingsskede i en ung människas liv. Så också i denna tid när Ingrid nått den aktningsvärda åldern av ett år och åtta månader.

Dålig sak: hon tycker om upprepning. Hon ber mig göra något och förstör sedan mitt verk. Därefter har hon mage att be mig göra om det. Häromdagen la jag på ett plåster på ett sår över tio gånger på mindre än två och en halv minut. Mitt tålamod var prövat. I dag under frukosten i köket la jag upp hennes hår i en trevlig hästsvans kanske fem gånger på en lika kort stund. Att det inte blev fler gånger var för att jag oftast vägrade när hon bad mig återupprepa frisyrmakeriet.

Bra sak: hon är väldigt artig.
– Ingrid, nu ska vi byta blöja, säger jag hurtigt.
– Nej tack, säger hon.
– Ingrid, ska mamma snyta näsan?
– Nej tack.
– Visst är pappa mysig?
– Nej tack.
– Vi tar pulkan i dag.
– Nej tack. Bangen (=vagnen).