Att tala om väder är inte rumsrent om man är under sextio, men hörni, nog har vi mycket snö! Jag upplever att snön har trängt undan oss människor i periferin. I dag rymdes jag knappt på trottoaren med pulka och barn. Och under den timme jag tillbringade i matbutiken med stort P blev världen ännu vitare och gatorna ännu trängre. Jag rymdes knappt på vägen med bil. Det finns inte en tvåfilig väg mera i hela vår förort.

Jag undrar om det här är naturens sätt att hämnas på att vi under lång tid har trängt undan den. I så fall vill jag aldrig mera ha något otalt med naturen. I alla fall inte personligen.