I dag kan jag inte annat än prisa det faktum att mycket av min arbetstid är flexibel. Att helt ogenerat få sova ett par timmar på eftermiddagen så här efter en intensiv helg på annan ort gör så gott, så gott. Så här åtta minuter efter att jag kommit till liv igen känns ingenting så gott, så gott (det är nu jag sitter och lovar mig själv att aldrig mera sova så här långa sovpass på dagen). Men någonstans där inne vet jag att sömn gör kvinnan en sådan här dag.

Jag hittade ännu en bild från London. I give you the Tower of London. Fotad ur åkande buss i regn. Ett sant mästerverk.