Jag sportar med att hitta usb-minnen med okänt innehåll. I dag har jag hittat Ingrids första levnadsår i bild och bjuder här på en kavalkad av dotter och mor-porträtt.
Ingrid en dag. Jag flera dagar.
Ingrid med hormonnippor. Jag med betäöögona.
Ingrid är trött. Jag är nästan lite för pigg.
Ingrid i supersöt stickad tröja. Jag i supersunkig huppari.
Ingrid i blå klänning. Jag i blå klänning.
Också här är vi samstämmiga så det förslår.
Ingrid är pigg. Jag är trött.
Ingrid ler äkta. Jag ler falskt.
Ingrid i chock. Jag i chock.
Ingrid lyckligt ovetande. Jag lyckligt vetande.
Ingrid så självklar. Jag så tacksam att jag inte vet vart jag ska titta.
Nästan för lycklig 
Hon har nog blivit stor din lillflicka…Första gången jag besökte er efter Inkku kommit hem hade du den där UNDERBARA röda hupparin på (samt en jeanskjol som visade oförskämt snygga ben på en nyförlöst mamma!) och jag är ännu avundsjuk på nämnda klädesplagg :). Hittar jag en sån ska det köpas många!
Vad du är söt! Jag saknar dig, och sörjer det faktum att vi inte hann träffas en gång till sedan under lovet. Om ni är på väg söderut någon gång under våren skulle jag föreslå att ni kommer på visit till oss! Vi tar emot er med öppna armar. Och här på samma ställe finns det ju andra som känner på samma sätt. Tröjan är väl egentligen inte så hemsk. Kanske det att jag hade den så mycket i början gör att jag förknippar den med en tid som kändes ganska sunkig.