Julstämningen anlände i går. Någon gång medan vi försökte fösa in vårt superpigga barn i sömnens land kom julstämningen. Härligt.

Kanske det var den vackra granen hos uppesittarfolket? Till och med min svärfar, som är kräsen expert på ämnet, skulle ha varit imponerad.

Eller så var det att pyssla juliga och vintriga ting med barn. Här är en snöflinga som jag och Noah 5 år gjorde tillsammans. Han var så nöjd med resultatet att han ville att jag skulle fotografera. Jag fick också en självförtroendekick och kände mig praktiskt begåvad eftersom jag kunde bidra till att konst skapades. Jag var stark nog att klippa trianglar genom papper i flera lager.

Julstämningens höjdpunkt var i alla fall inte det här. Ingrid som borde ha sovit för fyra timmar sedan föser in värdinna i sömnens land genom mysiga och ömma pajningar.

Dock kom det något gott av hennes svirande i går. Titta på klockslaget för detta inläggs tillblivelse. Och tänk på detta; hon sover ännu. Så här länge har hon kanske aldrig sovit. Jag kan inte för mitt liv komma på när det skulle ha varit, och det är faktiskt lite småmysigt med en sen morgon.

Jag överväger starkt att låta allt som heter rutiner dö under jullovet om frukten är så här god. Vad är nu dygnsrytm i jämförelse med sovmorgon?