Efter hela tre sovpass i dag börjar jag återigen känna mig mera som människa än som ett odefinierbart kryp. Jag lever i allra högsta grad i konsekvensens tid men jag hävdar fortfarande att det var värt det. Återseendet var gott.

Ingrid har tagit ett stort steg i dag i sin mänskliga utveckling. Hon har börjat se på annan film än tecknad. Hon tittar på Bullerbyn. Och hon älskar det. Det finns ju djur och sång. Hon dansar och förklarar att hon vill rida på hästen. Det är lite svårt att förklara varför det inte går, men jag är tydlig med att inte ge henne falska förhoppningar.