Medan jag i dag arbetat för brödfödan har jag saknat mitt barn oerhört mycket. Hon är fantastisk. Helt fantastisk. I natt var hon vaken, men jag förlät henne när hon låg och sa: ”pussa pappa” och ”pussa mamma”. Också minnet av hur hon i går på åldringshemmen gick och tog de gamla människorna i hand och krystade fram något som lät som ”god jul” är en ny favorit. Som jag sa; helt fantastisk. Och nu är jag hennes hela kvällen.