Om jag avrundar lite grann kan jag säga så här; i går på kvällen tog jag med mig en väninna som är tio år yngre (egentligen elva) och besökte en väninna som är tio år äldre (egentligen nio). Vi myste, drack te och tyckte om varandra i den äldre (men ack så välbevarade och rysligt snygga) väninnans soffa tills klockan var lite för mycket. Lite för sent kom jag hem. Och följaktligen; lite för trött är jag nu. Men världsliga ting som trötthet brukar alla gånger ge vika för väsentliga ting som relationer, människor, gemenskap. Och det är ju inte mer än rätt att det är så.