Jag har nu avklarat ännu flera julklappar. Jag känner mig därmed före min tid på ett sätt som är väldigt ovanligt för mig. Det är en ganska skön känsla. Jag har också spenderat förmiddagen utomhus på ett för alla hälsosamt sätt. Ingrid och jag promenerade, gungande, tittade på hundar och tåg och gjorde allt i hennes takt och på hennes villkor. Det är irriterande ibland. Jag menar, varje sten har ju inte en rafflande historia att berätta. Varje löv på marken må vara unikt, men hur spännande är det i längden? Samtidigt är det nyttigt och lite skönt att låta en väg på tvåhundra meter ta tjugofem minuter. Jag menar, varför inte?