Jag känner mig som en 76-åring. Min man slumrar till på soffan medan han slötittar på tv och jag säger med bestämd men öm och välmenande röst:
– Älskling, nu ska du gå och sova. Nu håller du på att somna.
– Jo, jo, säger han. Och ingenting händer.
– Älskling, säger jag igen efter lite för få sekunder med samma intensitet. Och jag känner mig ännu äldre än första gången.
När jag sätter i gång en tredje gång avbryter jag mig själv.

Hemska saker. Han får väl ta hand om sig själv och sin nattsömn som alla andra moderna män som saknar hustrur som fixar det mesta och tänker på allt. Sådana kvinnor har nog inte gjorts sedan krigstiden.