Nio av tio gånger förstår jag precis och är sval och självklar. Men ibland kommer det över mig med en sådan kraft att jag nästan baxnar. Tänk att jag är hennes mamma. Tänk att hon ser mig och tror sig se alla svar på alla frågor och alla möjligheter till alla godheter. Inte konstigt att man känner sig otillräcklig. Men ingen har väl någonsin räckt till så där egentligen. Och ändå har det blivit bra så enormt många gånger.

Älskade lilla du. Jag gör så gott jag kan. För dig kan jag ibland sträcka mig till att göra det också om det är lite för mycket.