Jag har firat fredagseftermiddag på språng. Häng med härligt folk i ett skyltfönster inne i centrum. Lunch med min älskling. Som slutade på kanske värsta tänkbara sätt. Sedan jobbade jag en timme på ett café och var så effektiv att jag nästan ville ställa mig upp där och då och ropa ut min egen förträfflighet. Men i detta rike av ödmjukhet är sådant beteende inte uppskattat så jag höll det inom mig. Sedan umgicks jag med en av världens i särklass bästa 15-åringar.
Nöjd med min eftermiddag kom jag hem till min innovativa, kreativa dotter. Hon har skapat smycken av en leksak. Den blå ringen i tyg kan användas som…
… halsband
och som….
… som någon form av huvudkrans.


Jag längtar efter Kingis.
Jag kan förstå det. Hon är helt otrolig nu just. Den här åldern är den bästa hittills. Men det har jag tyckt hela tiden hittills.