Det blev ännu en kväll med pinfärska konfirmander. Roligt. Jag tycker om tonåringar. Och varje gång jag umgås med dem i grupp fylls jag ändå av en sådan glädje över att inte längre behöva tillhöra den skaran. Det är skönt att vara vuxen. Oj, vad det är skönt att vara vuxen.
När jag var barn såg jag vuxenlivet som en tillvaro där man fick äta godis när man ville och lägga sig när man ville. Och med facit i hand måste jag väl erkänna att det faktiskt är precis så det är. Denna ödmjuka, alldagliga torsdag ska jag kalasa på godsaker med min älskling. Och jag ska gå och lägga mig precis hur sent jag själv vill. Slå klackarna i taket och njuta av det faktum att jag får och kan göra nästan precis vad jag vill.
Nästan för lycklig 
Åh Amanda, jag njuter av precis samma saker som du, jag njuter av att kunna äta godis före maten eller att allmänt vara fri från tonårsangst.. Jag måste verkligen få komma med och träffa dina tonåringar, som sagt, jag har ju tonårsfobi…
Åh, Sabina, jag fylls av saknad efter dig! När, o när, ska vi få träffas igen?
Jaaa, jag vill å träffas, känns lite väl ensidigt att umgås med dig via din blogg, även om det relativt väl fyller mina behov. Problemet är ju att vardagarna bara flyger iväg medan helgerna oftast är bokade 3 år i förväg, vilket jag inte gillar, fast det är bra saker. Ska vi improvisera mitt i veckan, bara för att va lite wild och crazy.. va säger tu?