Jag har snor på min tröja. På flera olika ställen. Och det är inte mitt eget. Oh, rädda mig från denna tillvaro av sunkighet och bedrövelse! MEN. Varje gång jag känner hur självömkan faller över mig läser jag som ett mantra i mitt huvud: Hon spyr ju inte. Hon spyr ju inte. Hon spyr ju inte. Och så länge det är ett sant mantra känns det mesta annat hanterbart.