När jag var aderton år gammal visste jag allt och hade de bästa och mest rätta åsikterna om allt. Jag var en enda stor åsikt. I dag tycker jag nästan ingenting längre. När jag sitter och lyssnar på debatterande människor kan jag förstå både den ena och den andra sidan. Jag kan hålla med om två helt olika saker. Det här stör inte mig speciellt mycket. Egentligen inte alls. Det enda som är jobbigt är att andra människor ibland så innerligt gärna vill att man ska ta klart ställning så att man passar i något fack. Jag ryms inte i fack. Jag tror att väldigt få av oss gör det. Kanske igen. Egentligen.