I ett anfall av självömkan beslöt jag och mannen att titta på ett avsnitt av Kauniit ja rohkeat. Vi ville se om vi kan hänga med efter en paus på två år. Medan jag ser hur Brookes son kysser Taylor inser jag att jag inte hänger med. Fredrik trodde att det var Taylors egen son som kysste Taylor och tyckte inte ens att det var en speciellt märklig eller osannolik intrig. Jag säger som min kloka syster sa en gång: Det finns lite för få karaktärer i den här serien med tanke på allt som hänt.
Nästan för lycklig 
Jag gav Kauniit gänget ett försök häromdan men fick konstatera att vi har växt ifrån varandra. Vad hände med din gamla blogg? Den slutade ju bara fungera. Lilla A
Kanske det är sunt att vi inte tittar med samma entusiasm som då det begav sig. Att man vuxit ifrån varandra är ett fint sätt att uttrycka det. Men bilden på oss och Ridge finns ju kvar. En stor fördel med den här bloggen, i jämförelse med den gamla, är att du skrev den här kommentaren! =)
Det tycker jag med. Har saknat den möjligheten. Har saknat dig. Vi måste ses snart.
Jag saknar dig också. Hör av er när ni kommer hitåt. Vi är nästan alltid här.