Hur orkar man leva med den här känslan, alltså? frågar Linn. Och kommentarsfältet svämmar över snarare av medfrågande än av svarande. Och visst är frågan svår. Att kombinera barn och jobb är på inget sätt en helt okomplicerad fråga.
Får man då ens säga att man själv tycker sig ha hittat lösningar? Knappast lösningar som fungerar för alla eller skulle lösa varje familjs problem, men lösningar som gör att vardagen inte bara känns hanterbar utan till och med riktigt angenäm? Inte som äckliga transportsträckor mellan drägliga veckoslut? Får man det eller låter det lite för anspråksfullt?
Nå, anspråksfullt eller inte. Här kommer våra lösningar. Som jag är väldigt medveten om att fungerar bara om man har nåden att leva tillsammans med en annan människa.
1. Ha inte jobb som sväljer dig hel medan barnen är små. Om du har engagerande och roliga arbetsuppgifter som tenderar att äta mera av dig än du önskar – gå ner på deltid så finns antagligen lite större delar av dig kvar efter arbetstid. Utnyttja det faktum att du har rätt att göra det och bara gör det.
2. Kom inte och säg att ni inte har något val. I nästan alla fall har ni faktiskt ett val. Väldigt få av oss måste någonting. I vår familj handlar det till exempel om insikten att vi faktiskt inte måste bo i Helsingfors. Blir det för dyrt för att vi ska kunna göra de val vi aktivt vill göra så flyttar vi till en ort där man får mera för mindre.
3. Se till att åtminstone en av er jobbar deltid. Att Fredrik har jobbat 70 % i tre års tid är antagligen en del av vår vardagliga räddning.
4. Gör flexibla arbetsuppgifter till just flexibla arbetsuppgifter och utför dem vid de tidpunkter då det passar er familj bäst. Om jag inte skulle ha barn skulle jag antagligen vara en sådan som satt i skolan alla vardagar mellan 8-16. För att alltid få vara helt ledig hemma. Låter underbart. Men det går ganska dåligt just nu. Jag skulle se väldigt lite av Ingrid då. Det tänkte jag på senast ikväll när jag satt och läste elevtexter vid halv tio. Självklart skulle det vara skönt att ha gjort undan det tidigare idag. Men i så fall skulle jag inte ha byggt så mycket lego, varit med på sagodansen och fixat och ätit morgongröt vid halv elva på förmiddagen.
5. Förstå att du inte kan vara allt och göra allt om du är en arbetande småbarnsförälder. Skriv en lista på saker som du aktivt väljer att inte vara och göra just nu. I perioder har jag till exempel valt att inte motionera. Döm mig om du vill. Jag vet förstås att det är bra att motionera, men det finns faktiskt sådant som är ännu bättre. I alla perioder har vi valt att satsa väldigt lite pengar och tid och energi på att inreda vårt hem snyggt och roligt. Det är ett halvtrevligt och fullt livsdugligt hem och det duger och det räcker.
6. Ha en partner som på riktigt och inte bara i teorin vill samma sak som du: att samtliga familjemedlemmar ska ha det så bra som möjligt. Kosta vad det kosta vill.
Det kanske allra viktigaste för oss är just medvetenheten om att vi inte är offer för ett samhälle och ett system utan att vi faktiskt själva aktivt och medvetet har valt det läge som vi har. Precis som du och ni aktivt och medvetet har valt det läge som ni har. Ingen har till exempel tvingat mig att jobba 100 %. Jag har själv valt att göra det. Också de gånger när det kör ihop sig och jag jobbar lite för många timmar om dagen och bygger lite för lite lego och läser lite för få böcker för Ingrid så är valet mitt och jag måste stå för det. Jag blir så ofantligt trött på människor som säger att vardagen inte känns bra men att de ju inte har något val men som ändå har råd med dyra bilar, lyxiga bostäder, restaurangmiddagar, gymkort, utlandsresor och märkeskläder.
Ni har valt det själva. Ni har valt att era barn är på dagis mellan 7.30 och 17.15. Så är det bara. Och jo, jag vet det där om att det är lätt för mig att säga och att i den här branschen ni är i så… Men vet ni vad? Ni har valt branschen själva. Ni har valt tidpunkten själva. Kom inte och säg att ni inte har ett val. Säg att ni väljer att låta era barn vara hemifrån nästan tio timmar i dygnet men att det är värt det. Och om ni inte kan säga det; sluta genast. Välj på ett annat sätt. Hitta en annan väg. För det finns alternativ. Det finns lösningar. För den som vill hitta dem.
Nästan för lycklig 