Torsdag är min dag. På torsdag jobbar jag så länge jag vill eller måste och efter det gör jag precis vad jag själv vill. Oftast träffar jag en kompis eller till och med två. Ibland går jag på teater eller på bio. Ibland sitter jag på ett cafè och läser en bok. Ibland strosar jag omkring och njuter av självvald ensamhet och tystnad. Ibland, men sällan, springer jag. Det är lite för tråkigt för att slösa en torsdag på. Jag älskar min torsdag. Jag älskar att jag får ha den.

 

Jag ser fram emot torsdag hela veckan. Och efter en riktigt bra torsdag har jag en nyvunnen, uppfriskande energi.

 

De flesta småbarnsmammor jag känner blir lite avundsjuka när jag någon gång nämner min torsdag. De flesta småbarnsmammor jag känner har inte en kväll i veckan då de får göra precis vad de själva vill. Och ibland kan jag inte låta bli att undra: varför har de inte en sådan kväll?

 

Och vet du vad? Jag har firat min torsdag i ett och ett halvt år och jag har inte nämnt den i det här forumet före nu. För det är lite provocerande. Får man som mamma välja bort sin familj en kväll i veckan och välja sig själv?

 

Jag tror att man får. Jag ser min torsdag som förebyggande vård mot bitterhet.

Jag är en sann människa av 2000-talet och har för tillfället något som påminner om ångest eftersom bars en av mina tre e-postadresser fungerar.

Jag är en sann människa av 2000-talet och har för tillfället något som påminner om ångest eftersom bars en av mina tre e-postadresser fungerar.

Medan jag besökte en grannstad besökte Fredrik och Ingrid en annan och närmare bestämt biskopsgården i denna andra stad. Ingrid stortrivdes och har glatt talat om Björnen (som hon nu frimodigt kallar stiftets biskop). Härligt att veta att mina älskade har det bra när det är så mycket på gång nu att jag nästan aldrig hinner se dem.

 

På lördag blir det bättre.

Medan jag besökte en grannstad besökte Fredrik och Ingrid en annan och närmare bestämt biskopsgården i denna andra stad. Ingrid stortrivdes och har glatt talat om Björnen (som hon nu frimodigt kallar stiftets biskop). Härligt att veta att mina älskade har det bra när det är så mycket på gång nu att jag nästan aldrig hinner se dem.

 

På lördag blir det bättre.

 

 

… för att du glömde din huvudbonad i vårt baksäte. Ingrid har den som nattmössa nu.

I dag besökte jag för första gången i mitt liv en grannstad. Jag tyckte om det lilla jag såg. Både av staden och av människorna jag mötte som befann sig där.

Den här dagen har varit lång och omväxlande och bra. Den här dagen får nio solar av tio.

Jag tror bestämt att årets bästa bok kommer att leva upp till mina förväntningar. Hjälp, vad den berör!

Med Fredrik vet jag inte. Medan jag låg och högläste med gåshud, darr på rösten och en klädsam tår i ögonvrån blev hans andning först väldigt tung för att sedan övergå i lätta snarkningar.

Är det bara jag eller är det länge sedan jag skröt med mitt springande? Hur som helst kom jag just hem från en tur på 6 kilometer och 270 meter. Dessutom sprang jag snabbare än typ… någonsin.

Jag tar (som vanligt) gärna emot applåder och hurrarop.

Ungdomsledaren i vår församling kom hem från sin bröllopsresa i Thailand och hade med sig gåvor till oss i teamet. Om målet med gåvorna var att aldrig mer behöva köpa gåvor efter en resa lyckades han ganska bra. Torkat sjögräs, torr papaya med lakritssmak och något rött odefinierbart var ingen hit.

Den svarta grodan som också är ett instrument var däremot riktigt kalas.