I fredags gick jag på 50-årsfest. Min vän Sara firade sina femtio första år på jorden och vi i Evas minnesgrupp fick vara med och firade.

Det är fint att få fira en människa som är omtyckt och älskad. Att få se hur mycket hon betyder för så många var vackert. Att få se hur hon såg på sina människor var lika vackert.

Att få klä sig i kläder som respekterar 1996 och hänga med goda vänner en av de där allra första försiktigt hoppfulla vårkvällarna… Inte var det synd om mig.

När det kommer till vänner är det verkligen aldrig synd om mig. Jag har fått mer och fler än jag trodde var möjligt.