I dag fick jag ett mycket efterlängtat brev på posten. Ett behörighetsgivande intyg. Från och med nu är jag nämligen behörig elev- och studiehandledare.

Det här har jag jobbat hårt för i ett och ett halvt års tid och jag är nog lite glad och stolt. Och ganska trött.

Men resan har varit längre än så. Det är nästan femton år sedan jag tänkte att jag skulle vilja gå den här utbildningen och när jag sökte in första gången kom jag inte in.

Under mina givande, lärorika och fina praktikperioder i höstas insåg jag att det kan hända att studiehandledare (också) är ett av världens bästa jobb. Få se om jag får märka det på riktigt någon gång.