Det bästa jag läste i januari

Många (nå, kanske inte många men fler än en) har saknat mina boktips. Min egen läsning lever i någon mån på andras boktips så jag ska bli bättre.

Det bästa från hela bokåret 2025 får ni vänta på, men höjdpunkterna från januari 2026 kommer här.

Vitön av Bea Uusma. Liknar ingenting annat jag någonsin läst. Förutom fristående föregångaren Expeditionen. Det är spännande och det är drabbande och det är ett rasande vackert porträtt av desperation och något som åtminstone gränsar till besatthet.

Kvinnorna av Kristin Hannah. En gripande roman som lärde mig en massa saker jag egentligen inte vill erkänna att jag inte visste. Jag älskar inte språket, det ska erkännas. Men jag sögs in i berättelsen.

Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell. Det var månadens bokklubbsbok. Inte en av våra bästa, men nog en av våra läsvärda. Och här älskar jag språket. Nästan allt (till exempel en lite för lång bok med lite för överflödiga sidospår) är förlåtet om man har det här språket.

Lucia är död av Katarina Wennstam. Den här serien gillar jag! Det är kanske medelåldern i mig som gör att jag dras till historiska berättelser, speciellt ur kvinnors perspektiv. Och att få dem i kombination med lite gammal hederlig spänning är härligt. Det här är del tre, läs dem i rätt ordning.

Tinna av Satu Rämö. Femte (?) i Hildur-serien. Är det naturskildringarna? Är det stickningen? Är det stillsamma mörkret och den lågmälda smärtan? Något är det som gör Hildur-böckerna till några av mina nuvarande favoriter i den här genren.

Det blev fyra andra böcker också i januari. Men det går att leva ett rikt och meningsfullt liv också utan att läsa dem.

Läsglädje!

Lämna en kommentar