2013 gjorde vi vår allra första bästisresa. Den gick till Stockholm och då såg vi ut så här:

2025 gjorde vi vår trettonde bästisresa. Den gick till – håll i er nu! – Seinäjoki och då såg vi ut så här:

Det har hänt så mycket under de år som gått sedan vi började med vår livgivande tradition. 2013 hade vi fem barn sammanlagt, i dag har vi nio. Två av oss bor i en annan del av landet än vi gjorde då. Många drömmar har blivit verklighet och andra har smulats sönder. Genom allt har vi haft varandra.

Och en gång i året får vi ett par dagar som är bara våra. Vi pratar och pratar och pratar. Äter orimligt mycket godis och nästan alltid sushi. Skrattar mycket. Samlar krafter. För att sedan ta tag i verkligheten igen.

I år fick vi säga ”Vi ses på lördag” när vi sa hejdå till varandra i slutet av vår helg. Det har nog aldrig förr hänt. Vi är vana vid helt andra intervaller. Och i lördags fick vi sitta i kyrkan tillsammans. En av oss är mamma till en pojke som vi andra två är gudmödrar till och nu bjöd hans kör på julkonsert och julen kom. Jag satt mellan de här två i en kyrkobänk och tänkte att det nog är en av världens bästa platser.

Att få ha vänner. Aldrig vill jag och aldrig kan jag ta det för givet.