Algoritmerna i mitt flöde har fler än en gång lett mig till en video där en person i min ålder besvarar frågan om var vi i fyrtioårsåldern hänger med att säga att vi hänger i bilen.

Nå, inte hänger vi väl ändå i bilen, har jag tänkt någon kväll med rätt modest bilande.

Och så kommer kvällar som den här. När vi sätter oss i bilen halv sju för att hämta Arvid och hans kompisar från träningen och köra dem till en match de vill se. Sedan hämtar vi Ingrid från hennes träning och kör hem henne och sedan åker vi iväg igen för att hämta hem Arvid och kompisarna. Och klockan är på riktigt nästan nio när vi är hemma igen.

Två och en halv timme i bilen. Nästan så man borde mantalsskriva sig på riksåttan.

Jag klagar inte. Det här tillhör undantagen. Och i någon mån är det ju en gåva att ens barn vill saker och har människor att vilja saker med.

Bil-selfie. Från en annan gång när mössa behövdes och vägtimmarna var färre.