I går var inte min dag. Det blev dåligt på grund av en egentligen ganska liten sak som blev stor för att jag är den jag är. Och i dag präglades också rätt länge av det.

Men så läste jag nyheten om att två flickor födda 2008 dog i en bilolycka sent i går. Och ibland gör perspektiv att en liten sak som blev stor kan bli liten igen.

Min Ingrid är ju född 2008. Och när jag och Fredrik körde henne och två av bästisarna, också födda 2008, till en kompis i kväll var jag smärtsamt medveten om att några andra föräldrars liv förändrades för alltid i går.

Att de här flickorna dessutom gick i en finlandssvensk gymnasieskola gjorde att det kom ännu närmare. Jag har ju själv 26 ”egna” studerande födda 2008 i år. Att förlora en studerande är varje lärares stora mardröm.

Livet. Det finns inget skörare. Det finns inget större.