Här går jag i dag. Klockan är 17:39.

Klockan 17 har jag varit på mitt livs första lagfotografering, jag är ju en av lagledarna för Arvids lag. I ett par dagar har min puls varit konstant förhöjd på grund av nämnda fotografering. Nu är den över. Jag har rusat iväg från en plats där pojkar som snart blir tonåringar kallar mig Arvids mamma.

Klockan 18 ska jag moderera ett samtal med femtio gymnasielärare i modersmål och två censorer. Vi ska tillsammans vända och vrida på årets läskompetensprov för att förhoppningsvis lite lättare kunna bedöma det. Jag har rusat till en plats där ingen kallar mig Arvids mamma.

Jag hinner byta om, på överkroppen. Jag hinner inte äta, för det här schemat gick ju inte riktigt, men jag äter i början när jag kan vara tyst. På något märkligt sätt hinner jag landa helt och hitta mig på min helt andra plats.

För på den är jag också jag. Och där jag får vara jag har jag lätt att landa.