”Jag vill hitta en man som ser på mej som Fredrik ser på dej!”

sa min vän.

Och jo. Jag förstår vad hon menar. Vi har varit gifta i över tjugo år nu, tillsammans i ännu fler. Och han ser fortfarande på mig som om jag var det bästa och roligaste och vackraste som finns.

Jag är inte den bästa eller roligaste eller vackraste. Tro mig, jag är ytterst medveten om det. Men på något förunderligt och nåderikt sätt får jag ändå vara vara den för honom. Och det är det finaste jag har.

Som jag älskar den mannen.

Yngre versioner av oss. Fotade av fantastiska Maria Hedengren.