Ikväll har jag och Ingrid fått fira en helt fantastisk 50-åring. En av mammorna i mammagruppen.

Meira.

När jag blev mamma för snart 17 år sedan trodde jag inte att jag i framtiden skulle få vänner tack vare mitt barn. 

Vi har inte gått på babysim eller musiklek när våra barn var små. Min Ingrid träffade din Lotta på friidrottsplan när de var nästan tonåringar, så vi har känt varandra bara några få år. 

Men det har viktiga år. Händelserika år. Spännande år och ibland svåra år. Att mitt i det få ha ett stöd av tonåringens bästa vänners mammor är oerhört värdefullt. 

Meira, tack för alla gånger du har flätat min dotters hår när jag själv inte har varit på plats på friidrottstävlingen. Tack för alla gånger du har hejat på henne och hoppats på och med henne. För att ditt hjärta har plats också för henne.

Tack för att min dotter alltid är trygg hemma hos er. För att det finns ett hem där hon får vara den hon är och där jag vet att hon alltid har det bra.

Tack för den där friidrottstävlingen där du och jag delade hotellrum några nätter och låg och pratade i flera timmar innan vi somnade. 

Tack för alla djupa, viktiga samtal vi haft på friidrottsläktare runtom i landet. Tack för att du är så klok och öppen och rolig och varmhjärtad och rakryggad. Tack för att du är min vän.

När jag blev mamma för snart 17 år sedan trodde jag inte att jag i framtiden skulle få vänner tack vare mitt barn. Jag är så glad att jag hade fel.