Inget annat jullov har vi vänt på dygn som det här. Folk har inte bara sovit till tio eller elva, nej de har sovit till ett och två. I något skede kändes det okristligt tidigt att lägga sig vid halv ett.

Idag rök plåstret. Om vi säger så.

I begynnelsen av mitt föräldraskap trodde jag på avvänjning från orimlig jullovsdygnsrytm. Nu vet jag att det bara är att be om att jullovets sista dagar ska bestå av idel trötthet och gnäll, och vem vill avsluta så? Nej, hellre får det svida till sedan när plåstret åker av och väckarklockan ringer 7:15.

Vardagen är onekligen tillbaka. Och vid vardag vänjer vi oss snabbt, snabbare än vid något annat.