I två och en halv vecka har det alltid funnits någon annan i närheten. Det har onekligen varit mycket släkt det här jullovet. Inte för mycket, men mycket. Min systerdotter åkte hem igen för ett par timmar sedan och sedan dess är det plötsligt bara vi.

Det finns knappast något tydligare bevis på att vardagen är på väg tillbaka.

Så här när det återstår en enstaka lovdag kan jag konstatera att jullov nog helt klart är en av de där sakerna som blir bättre ju äldre barnen blir. Många gånger förr har jag till sist längtat bort från mitt jullov snarare än längtat till mitt jobb. Jag har velat få vara för mig själv ens en liten stund. Jag har velat få tänka en tanke klart och äta en måltid till slut utan att behöva ställa mig upp och fixa något mitt i. Nu längtar jag inte bort från något alls. Lite längtar jag nog till jobbet, men jag skulle absolut kunna jullova ännu mer.

En dag till får vi. Älskar att det är just en söndag till. Ingen annan dag är vilan lika lättfunnen.