Till tacksamhet kan man stava på många olika sätt. Idag stavade jag till tacksamhet så här:

Vår hall ikväll.

Jag känner av Marie Kondos förhöjda puls ända hit, men min egen själ hade sådan otrolig frid.

Arvid firade ikväll sin tolfte födelsedag med en del av fotbollskompisarna. Först spelade de fotboll en timme och sedan hade vi kalasfika hemma hos oss. Och de här pojkarna… Jag fattar inte. Hur kunde han få ett första fotbollslag gjort av guld och sedan ett andra lag som var precis lika fint? Att pojkar vi inte ens visste om för ett år sedan nu firar hans födelsedag hos oss säger en hel del om dem. De är så snälla och fina med varandra.

Och med Hilde. Jag kunde skriva en roman om hur de behandlar henne. Flera av dem kramade om henne idag när de mötte henne i hallen. En av dem gick med armen om henne i flera minuter. En annan lånade ut sin lippis till henne under fikan. En tredje är hennes favorit, den hon såg allra mest fram emot att få träffa idag.

Det är hans kompisar. Wow.

Tacksamhet.