Idag fyller han tolv år. Vår älskade Arvid.

När han var liten frågade jag mig ofta vem han egentligen var. Vem är du? undrade jag. Jag såg ju så väldigt lite av mig själv i honom och ännu mindre av Fredrik.

Numera ser jag rätt mycket av mig i Arvid. Han vill (förstås) tro att han är mycket mer lik Fredrik än mig, men ingen som känner oss alla tre köper det. Han är nog min son. Livsnjutaren. Allt-eller-inget-typen. Relationsmänniskan. Periodaren. Lustbarnet. Den med det stora hjärtat och de stora känslorna.

Vem du var och är? Ungefär som jag. Men en lite roligare och modigare och mindre hämmad version. Lite mer självklar.

Och det är väldigt lätt att älska dig. Och väldigt fint att få vara din mamma.