Det kommer kvällar ibland när hjärtat nästan svämmar över av tacksamhet. När du inte kan skriva ner tre saker du är tacksam för, för du kommer på trettio. Minst.

Ikväll blev en sådan kväll.

Ett av min världs absolut bästa ljud är ljudet av Ingrid och hennes bästisar hemma hos oss. Den här kvällen fick jag höra det bästa ljudet, av prat och skratt. Av vänskap.

Hilde fick leka några timmar hos en god vän och fick sedan övernattningsbesök av en annan vän. Hon är så trygg och glad med sina vänner, hon har så fina sådana.

Och Arvid har ikväll två kompisar här över natten. De kom hem alldeles för sent men alldeles lyckliga från fotbollsplan.

Duplantis tog nytt världsrekord. Arvids lag vann sin match. Nathalie Blomqvist – en Pedersöreflicka (konstaterade jag och kände mig gammal) – sprang i OS-final. Jag fick prata på telefon med en bästis och skicka hoppfulla meddelanden med en annan. Det finns ingen jag hellre jag ser OS och äter chips med än Fredrik, tänk att jag får göra just det. Jag har världens gulligaste och smartaste och roligaste och spretigaste bloggrupp.

Jag vaknade lite förkyld och jag har en riktigt dåig hårdag. Det gör mig absolut ingenting.

Ibland bara vet jag vad lycka är. Och då vet jag att vara tacksam.