Vi lever i en märklig tid. Så har människan säkert alltid sagt och i någon mån har det säkert alltid varit sant.

Men nog lever vi i en märklig tid.

Tänkte jag när jag såg en annons som uppmärksammade mig på att det är ett problem om man visar det övre tandköttet när man ler. Jag tänkte att vi ju nog har det rätt bra men också rätt torftigt om vi ser lite synligt tandkött som ett problem.

Och jag kände att den här tiden är märklig och att den kanske inte passar mig så bra.

– Inte tänkte man ju på tandkött och sådant på Stormskärs-Majas tid, sa jag till min bästa vän.

– Nej, då handlade allt om överlevnad. Men nog skulle du ju ha mått väldigt dåligt på den tiden, svarade hon som känner mig bättre än nästan alla andra.

Och det har hon orimligt rätt i. Det var kanske på sätt och vis en mindre märklig tid, men den här tiden passar nog mig väldigt mycket bättre. Trots synligt tandkött.