Förra sommaren visste hela mitt väsen redan tidigt i juni att det inte var livets sommar. Inte vet jag om den här sommaren heller är det, men nog är det på många sätt en väldigt fin sommar. Det händer nästan inget stort och häftigt, men det behöver det ju inte göra. Jag behöver bara vara balanserad och glad.

Bara och bara.

Några stunder att spara på burk:

1. Igår tog vi några barn till en strand för ett bad. Och när jag satt där med fötterna i vattnet var det nästan varmt och jag ville simma. Eftersom ingen annan var där simmade jag i underkläder och utan handduk med min systerdotter och kände inget mindre än livet i mig.

2. Idag åt elva personer lunch hemma hos oss. På rad satt sex blonda pojkar i baramaga och fotbollsshorts och jag kunde knappt skilja min egen från de andra. En av de andra har jag älskat sedan han föddes, men de fyra andra visste jag inte ens om att fanns förrän någon gång i höstas. Och redan nu känns de viktiga och självklara. Det kan hända att det här är deras livs sommar, jag kände nästan deras liv i mig.