Men sedan kan hon driva med sin synskada ibland också.

Igår pratade vi om den där leken som heter Under hökens vingar kom.

– Det är ganska många barn som tycker om den, förklarade hon.

– Och du då? Tycker du om den? frågade jag.

– Mamma, jag är färgblind, konstaterade hon sansat och lite strängt och med ett stort menande leende.

Och det var ju en rätt dum fråga. Förstås. En lek där den som har något blått på sig får gå fritt över till andra sidan lekplanen är ju svår om man inte vet vad blått är. Så hur rolig är en sådan lek då?

Ändå ganska rolig. För hon har ju kompisar som vet att hon inte ser färg och som hjälper. Som är den färgseende blick hon inte själv kan vara. Och ett verkligt stort lifehack ligger väl i insikten om just det; vår förmåga är alltid större än vår egen förmånga om vi vågar be andra om hjälp.

Och det gäller inte bara den som har en synskada. Det gäller också dig och det gäller också mig.