Dan före dan före dopparedan ser mina naglar ut så här. Och det säger antagligen inte dig så mycket, men mig säger det att jag har fått träffa henne idag. Ännu en av bästa vännerna.

Jag fick julfina naglar samtidigt som jag fick en helare själ. Jag fick julfina naglar utan att behöva prata kallt eller artigt, fick bara prata riktigt och viktigt. Jag fick julfina naglar och fick se minst en skymt av alla härliga i hennes familj, en familj som känns som hemma.

Och därmed kan jag konstatera att jag den här veckan har fått träffa alla mina fyra bästisar. Fatta! Det händer ju aldrig, tre av dem bor ändå minst en timme bort, men nu plötsligt just den här veckan hände det.

Jag tror att jag behövde det.

Nu har jag jullov. Jag tror att jag behöver det. (Samtidigt satt jag redan några timmar efter julfesten och tittade på videoklipp med långdansande studerande och blev så glad av att se dem. Det blir fint att få återvända i januari. Jag tror att jag behöver det också.)