För tio år sedan gjorde vi vår första bästisresa, en av mina bästisar och hennes andra bästis. Vi åkte bort en helg och pratade och pratade och pratade. Och åt godis. Och pratade ännu mera.

Och vi tänkte att vi hade skapat en tradition, vilket vi bevisligen också hade gjort.

För den här helgen har vi gjort årets bästisresa. Vår elfte! Vi har pratat och pratat och pratat. Och ätit godis. Och pratat ännu mera.

För tio år sedan var jag trettio år. Jag hade en femåring och en ettåring och världens bästa jobb. Jag hade nästan svart hår och jag hade på många sätt ett bättre självförtroende än jag har idag. Det har onekligen hänt jättemycket under de tio år som gått sedan vi gjorde den första bästisresan. Två av oss har gjort stora flyttar. Alla har vi bytt jobb och fått minst ett barn till. Vi har hoppats och drömt, vi har sörjt och förlorat. Väldigt mycket är väldigt annorlunda idag, men varandra har vi fortfarande. Och godis vill vi fortfarande plocka.

Hjälp, vad vi behöver varandra. Min själ mår så bra när den får vara tillsammans med deras. Vila, växa, skratta, gråta. Vara uppe till halv fyra första natten för att det finns så mycket att prata om. Tänka att vi absolut ska somna tidigare andra kvällen och faktiskt bara vara uppe till tre då. Det var inte synd om mig en enda sekund. Tänk att jag får ha dem. Rika, rika jag.

Jag kan knappt vänta tills vi bästisreser igen nästa år.