Vår älskade sparv. Elva år idag. Och lika harmonisk nu som för elva år sedan. Varje dag konstaterar vi att han är helt underbar och ännu oftare konstaterar vi att han är så väldigt lycklig just nu.

Han har liksom precis allt han behöver och vill ha. Kompisarna och fotbollen och familjen och hunden. I den ordningen just nu, kanske. Förutom att hunden nog kommer före familjen.

Han har allt. Förutom telefonen. Om du har försökt gratulera honom per telefon idag var det i onödan. Hans telefon är borta. Igen. Har varit i många veckor nu. Och samtidigt som det nog är lite irriterande så kan jag tycka att det är rätt härligt att han behöver den så lite att han knappt orkat leta.

Att få vara hans mamma är otroligt roligt. Han är i sanning den charmigaste, skönaste och känslosmartaste jag kan tänka mig. Hurra för Arvid!

Bilderna är från fotbollssommaren som gick och tagna av fotbollspappan Kenneth Hed.