Så kom dagen när han skrev dåligt i ett musikprov. Inte dåligt som i icke-perfekt utan dåligt som i icke-godkänt. Han var sjuk den dag då de fick det papper som de skulle öva på inför provet och det förklarar väl det mesta.

– Men märkte du inte när du skrev att du inte kunde något? frågade jag lite roat. För han var själv mest bara road.

– Nej, det är ju just det, utbrast han. Jag svarade på alla frågor och tyckte att det kändes bra. Jag trodde att jag skulle få typ en nia.

Och vet ni vad? Det här älskar jag. Jag älskar att han tror att han skriver en nia när han går mot underkänt. Jag tänker att världen är full av människor som tror att de ska skriva underkänt också när de skriver nior. Hans problem är onekligen roligare. Jag tror fler av oss borde tänka och känna mer som Arvid.

Jag tror att jag borde tänka och känna mer som Arvid.