Det är en helt vanlig fredag och ändå inte. En spänning i luften. En glad. I det klassrum där jag och några andra föräldrar sitter längst bak. Det är Hem-och-skola-dag och vi föräldrar får besöka lektioner. Jag besöker en lektion i matematik.

Och jag vet inte om det är tröttheten eller förkylningen eller åldern eller bara stämningen i klassen eller bara jag, men jag blir alldeles tagen av det som händer i klassen.

Jag blir alldeles tagen av att se Hilde sitta längst fram och lyssna fokuserat, men också ibland viska och fnissa lite med pojken hon sitter bredvid.

Jag blir alldeles tagen av att se Hildes vän, som en gång i tiden var så försiktig, frimodigt räcka upp handen och svara på frågor med hög röst.

Jag blir alldeles tagen av att se hur lugnt och fint de jobbar tillsammans i klassen, trots att de ju är ganska nya för varandra.

Men mest tagen av allt blir jag av läraren.

Jag är ju själv lärare, men jag är inte klasslärare. Och klasslärare har nog en helt speciell plats i mitt hjärta. Fattar ni vilka hjältar de är? Eller – om du råkar vara klasslärare själv – vilka hjältar ni är?

Läraren i just det här klassrummet är betydligt yngre än vi föräldrar på plats och ändå är hon så otroligt självklar. Hon är lugn och hon är trygghet, samtidigt som hon är entusiasm. Jag vill själv börja räkna efter att hon presenterat dagens uppgifter och tro mig – jag vill aldrig börja räkna.

Hon ser alla barn omkring sig, verkar redan ha en klar bild av vad de behöver för att må bra och jobba bra på lektionen.

Hon har inrett klassrummet så genomtänkt och mysigt. Varje bild på väggen bidrar och hjälper. Allt är så klart och tydligt att jag baxnar.

Hon är medmänsklighet och värme och glädje och jag blir bara så innerligt glad över att just hon är Hildes allra första lärare.

Det är på många sätt helt orimligt att jobba som lärare idag, vi får höra de berättelserna ofta. Och de är sanna, villkoren är långt ifrån rimliga och hållbara. Men sant är också det att det finns en massa klassrum med lärare som trotsar omöjligheterna och ger sina elever mer än vad som egentligen är möjligt. Om du har glädjen att få ha ett barn med en sådan lärare – säg det. Tacka. Berätta att du ser.

Hoppas ni får veta att ni är hjältar. Superhjältar. Jag hör er osynliga mantel fladdra.