Dagens selfie. Tagen 07:16 på morgonen. Det var nästan mörkt fortfarande då, en del av bristerna i bilden beror på det. Resten beror på mig själv.

Hon och jag hade tänkt promenera redan igår på kvällen. Men först kring halv elva på kvällen var jag klar med de studentprov som skulle läsas igår och då var det ju onekligen lite väl sent. Så då bestämde vi att vi tar en morgonpromenad istället. Start 06:00. För annars skulle vi inte hinna ses igen förrän i mitten av nästa vecka. Och det gick inte. Det bara gick inte.

Hur vackert är inte det, förresten? Att det finns en människa som jag måste träffa typ en gång i veckan? Också om jag måste morgonpromenera 06:00?

Min väckarklocka skulle ringa 5:50. 5:48 vaknade jag av mig själv (vilket är det bästa jag vet) och så gick vi en dryg timme.

Jag är ju trött. Jag behövde verkligen sova och jag kunde ha sovit till halv åtta. Men jag behövde tid med henne ännu mer. Att redan före 07:16 på morgonen hinna avverka ämnen som kadaver, cancer, självmord, individualism, rädsla för ensamhet/längtan till gememskap, att ha barn som luktar svett… Ja, ni hör ju själva. Det gör otroligt gott. Ibland gör det faktiskt godare än nattsömn.

Tänk att jag fick henne. En ny bästa vän. Så här på gamla dagar.