Om du är lite som jag så tror du att vi fortfarande är riktigt i början av läsåret. Att skolan just börjat igen, att vi knappt kommit igång på allvar. Men vet du vad? Imorgon börjar nästa period i min skola och det betyder att en hel femtedel av läsåret redan har gått. Och jag förstår inte hur det är möjligt, men kalendern är rätt tydlig.

Jag har alltså jobbat min första period på mitt nya jobb, i min nya skola. Och jag trivs. Jag trivs till och med jättebra. Så bra att det här egentligen inte är ett men men nog ändå ett men;

jag är trött. Jättetrött.

Jag minns att jag var jättetrött också förra hösten. Så jag är inte orolig. Det är intensivt med nytt jobb och nya människor och nya system och nya rutiner och nya kurser och nya… Allt.

Imorgon blir det ny period och nya nya. Jag startar två nya kurser som jag aldrig haft tidigare. Jag ska få träffa två nya grupper med sammanlagt drygt fyrtio nya människor. Jag kommer att vara nervös, för det är jag alltid. Och efteråt kommer jag att vara trött, för det är jag också alltid.

Och jag tror bestämt att jag kommer att vara lycklig. För precis allt på mitt nya jobb tyder på det.