Han fyller elva i oktober men tjuvstartade idag med sitt första kompiskalas. Han behöver ha två. Tänk vilken gåva; att behöva ha två kompiskalas.

Jag hoppas han förstår hur rik han är.

Idag firade han med några av fotbollskompisarna. De senaste tre åren har han spelat med pojkar som är ett år äldre. Och de här pojkarna… Jag kommer inte över hur otroligt fina de är. Jag fick nästan blinka bort tårarna när jag såg dem sitta runt fikabordet i kalashatt eller springa runt på gården och spela bollen på sin plats. Tänk att de här pojkarna blev hans kompisar. Ingen av dem går i hans klass, en del av dem går inte ens i hans skola. Men de är hans människor.

Jag är faktiskt öppen för möjligheten att han aldrig mer får spela i ett så här bra lag, om vi med bra menar det som faktiskt har betydelse. Bra som i ett lag där spelare uppmuntrar varandra, är trygga tillsammans, talar gott om varandra och tar både segrar och förluster tillsammans som ett lag. Att få växa som fotbollsspelare i en sådan miljö är också en gåva.

Jag hoppas han förstår hur rik han är.