Våren (den här också) var en tid av många sista gånger. Min själ är inte gjord för sista gånger.

Nu är hösten istället en tid av många första gånger. Min själ är klart mera gjord för det, men jag vet att jag samtidigt kommer att vara trött. För det var jag också förra gången jag hade en sådan här höst. Och gången före det.

Men så länge jag ser till att vila när jag kan och får så kommer det att gå bra. Och mitt i tröttheten så är det här så otroligt roligt. Idag fick jag ha veckans allra bästa första gång när jag fick träffa mina första egna studerande i min nya skola. Tänk att jag ska få lära känna och börja tycka om ännu fler nya människor! Tänk att jag får ha det här jobbet som jag på riktigt tycker så mycket om.

Inte är det synd om mig. Inte alls.